Jag berördes starkt av berättelsen om en av Dawit Isaaks kompisar – Semret Seyoum – som lyckades fly och bor i Sverige. Efter 13 år i armén fick han 1991 uppleva hur hans land blev fritt. Hans berättelse ger inblick i ett land som gjort en förfärande resa. Det är ett fantastiskt vackert land med en hisnande natur och en stolt historia. Som så många andra trodde Semret att en ny dag av frihet och välstånd skulle bli verklighet. Istället blev det tystare och tystare. Skräck och våld och nationalism ersatte den frihet många kämpat för. En fri press var en dröm som Dawit Isaak levde med. En fri press är en grundbult i en demokrati. Istället utvecklade ledningen en extrem stolthet att klara allt själv, att inte ta hjälp av vänligt sinnade länder för att fortsätta utveckla landet. Slutenheten som vi känner från flera andra länder blev resultatet. Kritiker blev förrädare.
Är den eritreanska staten helt dövstum i det här ärendet? Mycket tyder på det. Eller kan de många goda svenska kontakterna, inte minst inom kyrkans område, kunna få till en positiv utveckling med försoning, rättvisa och frihet som grundelement? Jag skulle vilja tro det.
Posted in: Inlägg
Hur kan Kristdemokraterna få 44,7 procent av väljarna i en kommun? Kopiera gratis upp Bengt Germundssons studiehandledning till boken Varmt hjärta, Kallt huvud, Rena händer - en reportagebok om hur Kristdemokraterna i Markaryd har lyckats.
» Leave a Reply
You must be logged into post a comment.